Om jag kunde styra min energi, då hade jag vaknat upp på det humör jag vaknade upp imorse varje dag. Kan bli så trött på mig själv, särskilt såhär i slutet av terminen, och på allt jag låter påverka mig. Hormoner, ett lågtryck, dålig stuns i stegen. Ibland låter det som en dröm att vara en man, eller som några av mina tjejkompisar för den delen, där allt är ganska bra för det mesta. För mig kan det skilja otroligt mycket från en dag till en annan. Nu är jag ju egenföretagare tack och lov, men kan nästan inte förstå hur folk klarar sig på arbetsplatser när det helt enkelt måste presteras, och man har en lågenergidag.
Men imorse var det sol, och jag vaknade glad. Det är min näst sista arbetsdag idag innan semestern, eller kanske till och med den sista. Imorgon ska jag nog unna mig att jobba hemma och tvätta och städa lägenheten inför sommaren. Sen åker jag ut till landet i norra skärgården på kvällen och spenderar helgen med fyra syskonbarn. På måndag bär det av till Grekland med en av mina bästa. kompisar som bor i New York.
Jag har ändå landat i en skön känsla, efter mycket om och men. Jag kanske borde kommit längre den här första halvan av 2025, men har accepterat att jag kom dit jag kom. Så vad hände egentligen? Det här är ingen satsig sammanfattning, jag bara skriver från hjärtat.
Jag blev kär, och fick mitt hjärta krossat. Den femtonde januari sågs vi första gången, och sen sågs eller hördes vi varje dag tills det tog slut. Det känns verkligen som en evighet sen jag stod i porten bredvid baren där vi skulle ses, och tittade in i min lilla sminkspegel som jag alltid gör inför en date. I det mörkaste av vintermörker lyste ljusen inne från naturvinsbaren trevligt ut mot gatan. Där inne satt du. Stort leende från öra till öra, och kram på en gång. En bra känsla från första stunden. Och sen en aldrig avstannande kavalkad av samtal. Shit vad fint det var! Ser fram emot att uppleva det igen.
Det här förhållandet upptog en stor del av min energi såklart det senaste halvåret. Visst kan man bli bitter över den förlorade investeringen av tid, men samtidigt gav han mig så mycket och jag var så glad av det som blev oss, så jag tror det ökade min produktivitet i de andra delarna av livet.
Jobbmässigt har jag fortsatt gneta på med de projekt som ger mig pengar varje månad, men som jag kanske inte brinner för, men de har sina intressanta sidor. Jag har lekt med många olika tankar för potentiella karriärer under de här sex månaderna. Försvaret, polisen, tillbaka till finans, författare, bloggare, researrangör, hemsideskapare. Gud, jag blev faktiskt lite matt när jag listade de alla, och listan är säkerligen inte fullständig.
Där jag står just nu så känner jag att om jag inte lyckas få min bok utgiven, så lockar nog inte egenföretagarlivet lika mycket. Då kommer jag nog försöka få en anställning på Försvaret, som jag tror är en arbetsplats som verkligen skulle passa mig. Dessutom mycket heta män där, men det ska jag absolut inte nämna under arbetsintervjun – jag lovar. Fasiken, jag hade ju tänkt anmäla mig till en kurs på Försvarshögskolan i höst – är det för sent nu eller?
Sen har jag startat den här bloggen, och redan fått ett gäng läsare som verkar kika in här allt som oftast. Jag kan inte påstå att jag hittat formen för bloggen som passar mig helt ännu. Visst är det lätt att försöka vara som de stora bloggarna, men jag tror aldrig att detta kan bli ett ekonomiskt projekt för mig – så därför är det väl lika bra att bara skriva från hjärtat och reflektera själen – utan att försöka va någon annan, mer framgångsrik. Tacksam för alla ni som läser mina ord och framför allt när ni kommenterar < 3. (Ja, jag vet att det är störigt att man måste klicka på rubriken för att komma till kommentarsfältet, men inte lycktas lösa det ännu…).
I övrigt har jag lyckats få till en vardag som jag är nöjd med, men det finns absolut utrymme för förbättringar. Ska faktiskt äta lunch med en tjejkompis idag och bestämma ett yoga-pass vi båda kommer gå på i höst. Rutiner i community spirit är allt!
I övrigt ser jag fram emot att känna efter mer i sommar, nu när tempot går ner och det finns utrymme. Vart vill jag med karriären, och vad kan bli bättre i vardagen. Vilken lyxig kaffemaskin ska jag unna mig till hösten. Högt och lågt, tänkandes på en strand i Grekland.
Vi ses där < 3
Lämna ett svar