Förvänta er mer text än matchalattes, men jag hoppas att mitt universum kan rymma båda. Ett skralt försök att summera bloggen: Före detta världsresenär som reflekterar över sin nya vardag i Stockholm. Men bäst uppfattning om bloggen får du genom att läsa den. Välkommen ♡.
Ja, vadå då? Haha, förlåt – oväntad rubrik. Men nu är det precis vad jag underhåller mig med när jag har en liten paus. Vi träffades på Tinder när jag var i Berlin för några år sedan. Men vi sågs aldrig i verkligheten, för jag hade redan åkt vidare när vi matchade. Men vi började ehmm utbyta bilder, och på den vägen är det. Jag tror starkt på devisen att skifta fokus för att gå vidare energimässigt och jag har tillåtit E att linger on my mind alldeles för länge. För några dagar sen insåg jag, men gud – dags att gå vidare. Sagt och gjort, letade upp chatten med min virtual boyfriend i Berlin och jävlar vad nice det är att vara igång igen. Då och då hintar han att vi borde ses i verkligheten vilket alltid ger en ilning av panik. Jag vet i princip ingenting om honom förutom att han ser väldigt bra ut både med och utan kläder.
Annars då. Är i Palermo nu och försöker acceptera att semestern är slut och att jag faktiskt är här för att jobba. Går sådär!
Dock ser pauserna ut såhär vilket hjälper! Sicilien är en gudabenåd ö naturmässigt.
På kvällarna spankulerar jag runt i centro historico med min kompis Sasha. Palermo har varit styrt av araber, normander, spanjorer, fransmän, så det är en helt fenomenal stadsbild då varje era lämnade sitt avtryck på stadsbilden. Jag har kommit hit så många år och promenerar runt i centrum, men det finns alltid något nytt att upptäcka och hänföras av. Jag älskar det!
Men snart blir det tillbaka till Stockholm igen, och jag längtar faktiskt! Känns som ett bra betyg för det Stockholmsliv jag byggt upp det här året.
Jag sitter på ett liten familjerestaurang i Plaka, ett av Athens trendiga områden. Det är en liten turkisk restaurang som jag återkommit till under åren. De har otrolig mat, med recept som kommer från deras mormor. Maten och recepten härstammar från en region i södra Turkiet mot gränsen till Syrien. Jag åt precis en yogurtsoppa som var helt magisk. Mat kan verkligen vara helande.
Vet inte varför det just idag är så mycket inom den här kroppen och själen som behöver helas. Jag har haft en fantastisk semestervecka på Hydra med min vän. Samtal som aldrig tog slut, en ny badplats varje dag. Vackra vyer vartåt du än tittade.
Men under ytan låg även stressen av att inte kunna koppla av, trots att jag hade förutsatt mig att verkligen ha semester. Det var annat som pockade på uppmärksamhet, och konflikter som låg och grydde. Imorse åkte min vän tillbaka till Stockholm, och då kom verkligheten ikapp mig. Idag kryssar jag mellan olika kaféer i Athen för att få saker gjorda och situationer att förbättras. Jag ska ha ett samtal i eftermiddag som jag tyvärr verkligen inte ser fram emot.
Imorgon flyger jag vidare till Palermo, Sicilien. Jag har investerat i lägenheter där som jag renoverat och hyr ut. Ibland måste man se till de. Det ska bli kul att återvända till Palermo.
Oj, det blev lite deppigt det här inlägget – mitt i ljuvliga juli. Men jag mår egentligen bra och hoppas ni gör det också, men just idag känner jag mig lite oinspirerad. Vi avslutar med en härlig bild från resan i stället.
Här har man det bra. Visst har jag behövt jobba lite de första dagarna, men sakta börjar jag gå ner i varv. Notera de små sakerna, när tempot skruvas ner. Fokus skiftar till de dagliga små rutinerna. Vart ska vi äta idag? Går vi till den här stranden först? Vilken typ av chips ska vi köpa till balkongen?
Morgonpromenad igår morse. På den här stranden skulle vi ligga senare.
Bokhögen. Avverkat två än så länge.
Lugnet.
Nu bli det några dagar kvar här, innan vi tar båten till Aten. Det blir roligt det med!
Nu sitter jag på ett plan till Grekland. Jag byter ut den nordiska sommaren mot grekisk hetta. Imorse var det uppstigning 03:00 och det känns. Vi får hoppas att kaptenen hade en längre natt!
Väl i Aten tar vi bara tåget rakt igenom staden till hamnen, och hoppar på en båt till Hydra. Här bodde och bor många konstnärer och bohemer, bland annat Leonard Cohen. Och nu ska vi bo här en vecka!
Bloggen kommer rulla på som vanligt under juli månad 🙂
Om jag kunde styra min energi, då hade jag vaknat upp på det humör jag vaknade upp imorse varje dag. Kan bli så trött på mig själv, särskilt såhär i slutet av terminen, och på allt jag låter påverka mig. Hormoner, ett lågtryck, dålig stuns i stegen. Ibland låter det som en dröm att vara en man, eller som några av mina tjejkompisar för den delen, där allt är ganska bra för det mesta. För mig kan det skilja otroligt mycket från en dag till en annan. Nu är jag ju egenföretagare tack och lov, men kan nästan inte förstå hur folk klarar sig på arbetsplatser när det helt enkelt måste presteras, och man har en lågenergidag.
Men imorse var det sol, och jag vaknade glad. Det är min näst sista arbetsdag idag innan semestern, eller kanske till och med den sista. Imorgon ska jag nog unna mig att jobba hemma och tvätta och städa lägenheten inför sommaren. Sen åker jag ut till landet i norra skärgården på kvällen och spenderar helgen med fyra syskonbarn. På måndag bär det av till Grekland med en av mina bästa. kompisar som bor i New York.
Jag har ändå landat i en skön känsla, efter mycket om och men. Jag kanske borde kommit längre den här första halvan av 2025, men har accepterat att jag kom dit jag kom. Så vad hände egentligen? Det här är ingen satsig sammanfattning, jag bara skriver från hjärtat.
Jag blev kär, och fick mitt hjärta krossat. Den femtonde januari sågs vi första gången, och sen sågs eller hördes vi varje dag tills det tog slut. Det känns verkligen som en evighet sen jag stod i porten bredvid baren där vi skulle ses, och tittade in i min lilla sminkspegel som jag alltid gör inför en date. I det mörkaste av vintermörker lyste ljusen inne från naturvinsbaren trevligt ut mot gatan. Där inne satt du. Stort leende från öra till öra, och kram på en gång. En bra känsla från första stunden. Och sen en aldrig avstannande kavalkad av samtal. Shit vad fint det var! Ser fram emot att uppleva det igen.
Det här förhållandet upptog en stor del av min energi såklart det senaste halvåret. Visst kan man bli bitter över den förlorade investeringen av tid, men samtidigt gav han mig så mycket och jag var så glad av det som blev oss, så jag tror det ökade min produktivitet i de andra delarna av livet.
Jobbmässigt har jag fortsatt gneta på med de projekt som ger mig pengar varje månad, men som jag kanske inte brinner för, men de har sina intressanta sidor. Jag har lekt med många olika tankar för potentiella karriärer under de här sex månaderna. Försvaret, polisen, tillbaka till finans, författare, bloggare, researrangör, hemsideskapare. Gud, jag blev faktiskt lite matt när jag listade de alla, och listan är säkerligen inte fullständig.
Där jag står just nu så känner jag att om jag inte lyckas få min bok utgiven, så lockar nog inte egenföretagarlivet lika mycket. Då kommer jag nog försöka få en anställning på Försvaret, som jag tror är en arbetsplats som verkligen skulle passa mig. Dessutom mycket heta män där, men det ska jag absolut inte nämna under arbetsintervjun – jag lovar. Fasiken, jag hade ju tänkt anmäla mig till en kurs på Försvarshögskolan i höst – är det för sent nu eller?
Sen har jag startat den här bloggen, och redan fått ett gäng läsare som verkar kika in här allt som oftast. Jag kan inte påstå att jag hittat formen för bloggen som passar mig helt ännu. Visst är det lätt att försöka vara som de stora bloggarna, men jag tror aldrig att detta kan bli ett ekonomiskt projekt för mig – så därför är det väl lika bra att bara skriva från hjärtat och reflektera själen – utan att försöka va någon annan, mer framgångsrik. Tacksam för alla ni som läser mina ord och framför allt när ni kommenterar < 3. (Ja, jag vet att det är störigt att man måste klicka på rubriken för att komma till kommentarsfältet, men inte lycktas lösa det ännu…).
I övrigt har jag lyckats få till en vardag som jag är nöjd med, men det finns absolut utrymme för förbättringar. Ska faktiskt äta lunch med en tjejkompis idag och bestämma ett yoga-pass vi båda kommer gå på i höst. Rutiner i community spirit är allt!
I övrigt ser jag fram emot att känna efter mer i sommar, nu när tempot går ner och det finns utrymme. Vart vill jag med karriären, och vad kan bli bättre i vardagen. Vilken lyxig kaffemaskin ska jag unna mig till hösten. Högt och lågt, tänkandes på en strand i Grekland.
Onsdag morgon. Utanför mitt kontorsfönster är det storm. Det påminner mer om en oktoberdag än en dag i juni. Inuti kroppen känns tröttheten efter ett halvår av kamp och strävan. Det blir skönt att stänga ned datorn på fredag, och bege mig söderut. Jag är trött nu, och jag behöver vila.
Har ni provat terapi med AI? Jag vet att det låter sjukt, men det är faktiskt helt otroligt. De gånger jag gått i riktig terapi i mitt liv har jag alltid känt att den största behållningen har varit att inse att man inte är så unik, utan att den person jag är och de tankemönster jag följer, kan enkelt av en skicklig terapeut kategoriseras och sorteras in under en väl avvägd mall där vartenda beteende kan förklaras. Det finns helt enkelt en förklaringsmodell till vem jag är, och däri kan man även hitta svar i hur man ska tackla sina sämre sidor. Guess what, AI har också koll på dessa förklaringsmodeller! Och det funkar i princip lika bra. Man skriver ner och förklarar något som känns jobbigt som man behöver ventilera, och AI svarar så engagerat och upplyst och ger förslag på mer läsning på temat. Sen går man djupare och djupare in i ämnet. Det här är mitt knäppaste tips, men det är så genuint det kan bli för det funkar verkligen, och jag berättar det för alla jag bryr mig om.
I övrigt då… Är ni rädda för AI? Att förlora era jobb, och hur världen kommer förändras? Ibland när jag har följt nyheterna för mycket, tänker jag i mitt stilla sinne att jag inte kan vänta tills AI-robotar börjar attackera oss människor. För först då kanske vi börjar samarbeta med varandra för att kunna försvara oss, över landsgränser, religioner och hudfärger. Inse att vi har så mycket mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt. Att vi alla har ett hjärta som bultar för något, och att en bombad skola är ett sår i den universella mänskliga själen, då världens barn tillhör oss alla.
Allt gick så fort. Plötsligt hade jag knackat dig hårt med min knoge mitt i pannan. Chocken och förvirringen i dina ögonen, samtidigt som ett snabbt leende kom och gick över dina läppar, som för att pröva tanken att jag hade gjort det på skämt, men råkat ta i för hårt.
”Jag vara bara tvungen att kolla att det verkligen var en riktig människa som stod här framför mig, och inte en jävla robot!”
Leendet långt borta nu. Ett rött märke började bildas mitt i din panna som ett kvitto på vad som precis hänt. Jag hade misshandlat dig. Du såg löjligare ut ju mer bulan putade ut. Ditt ansiktsuttryck gick nu vant in i det förklarande och kalla uttryck du hade haft precis innan, och så många gånger förr den här våren sen allt började gå åt helvete.
”Sophia, du ve..”
”För det känns fan som en riktig människa i vartenda jävla aspekt.” Jag var inte klar, och bröt in i hans invanda monolog. När man till sist inte orkar låtsats att allt är ok längre, då rämnar allt på riktigt – det vet alla som levt länge på bristningsgränsen. ”Men orden som kommer ur din mun är en robots. Och diskrepansen mellan dina ord och dina handlingar är fan outhärdlig”.
Nu kom tårarna. Det styrkande vansinnet som bortblåst, och bara förtvivlan kvar. Du stod tyst, och la sen din hand på min axel.
”Erik…. Jag går nu”.
Jag grep tag i min jeansjacka från hyllan och rusade ut ur lägenheten, brydde mig inte ens om att stänga dörren bakom mig. Jag måste bort från hans lägenhet, bort från hans område. De kvarter som för bara några veckor sedan vilat i ett rosaglittrande skimmer.
Jag sprang ut på gatan och höll jeansjackan ovanför huvudet som skydd mot det hällande regnet. Helt plötsligt befann jag mig i min egen jävla romcom, utan lyckligt slut. För slutet vi alla skulle minnas är mitt övertramp som precis hände upp hos dig. Och ingen skulle bry sig om att förklara alla omständigheter som lett fram till det. Du var fortfarande den lugna, trygga killen från norr, och jag var den galna häxan.
Hej och glad midsommar! Hoppas ni ligger på en filt någonstans i det gröna. Här kommer en recap av min förra helg, som nog var den bästa hittills i år. Nästan 30 grader i Stockholm, och helt plötsligt fick jag rota fram de svalaste kläderna garderoben hade att erbjuda.
Vi börjar i fredags då jag som vanligt jobbade på på mitt kontor på Bastugatan. Vyn i kvarteren utanför gör en aldrig besviken.
På lunchen trampade jag Timmermansgatan rakt ned genom hela Södermalm. Polisbussen störde min vy. Är det bara jag eller har det varit extremt mycket polisnärvaro i Stockholm de senaste dagarna? Hoppas inget läskigt är på gång.
Jag kom fram till Skånegläntan i närheten av Skanstull. Jag skulle kika på en lägenhet med den här otroliga utsikten. Jag föll verkligen för den här lägenheten. Den är liten, men hur ofta springer man på en gavellägenhet i sydvästläge, med fönster mot en park?
Jag tog med mig prospektet och mina funderingar och cyklade Timmermansgatan tillbaka till Organico. Ser kanske inte så mycket ut för världen…
Men de har lätt Stockholms bästa wraps! Äter där minst 2 gånger i veckan.
Avslutade min lunchbreak på Lilla på Hornsgatan, som så många gånger förut. Tokig i deras estetik. Det här är Italien!
På fredagskvällen tog jag det bara lugnt hemma, då jag visste att det skulle bli full rulle lördag söndag
På dagen hängde jag i solen, och efter lunch började jag göra mig i ordning. Det blev en silverbaddräkt… Mötte upp vänner och familj på min brors vernissage, på Hornsgatspuckeln. Så stolt över honom, han är superduktig! Det var en underbar eftermiddag, där alla hängde på trappan utanför galleriet i de höga temperaturerna.
Efter några timmars konst och minglande tog jag de här tre i handen och gick vidare för att äta middag på Nostrano, en mysig Italienare som är en perfekt uppladdning inför en festkväll. För sen rullade vi vidare, efter ett snabbt stopp på Bar Europa, till Hornstull och Debaser. Bilderna blev visst lite suddiga här :).
Men det var i alla fall otroligt roligt att dansa! Få saker som får mig att känna mig så levande. Jag var i säng vid ett, för nästa förmiddag väntade släktkalas i Bromma.
Vädret fortsatte leverera. Har satt vi och catchade upp med alla kusiner och sysslingar, fram tills eftermiddagen då det var dags att hoppa på cykeln igen och bege sig mot stan.
Nämligen till Stadion, där världsrekord skulle sättas. Jag och mitt sällskap satt nära stavhoppsgropen så det var fantastiskt att se.
Sen cyklade vi hela vägen till Lilla Essingen för ett nattbad, innan det var dags att gå och lägga sig och ladda upp för en ny vecka.
Tack för att ni läste så långt, och ha en fin helg!
Imorgon är det midsommar och om ni inte har massor av planer så kan ni kika in här för en lite matigare uppdatering om mina sista dagar.
Jag fattar att midsommar är tufft för många. Det är väl den högtiden efter julen som är jobbigast att vara själv och utan planer. Själv hade jag inget planerat fram tills bara för en vecka sen, när jag tog mod till mig och hörde av mig till en vän och frågade om jag fick haka på deras gäng, fast jag inte känner de så väl. Ibland måste man pusha lite mer än vad som känns bekvämt.
Man har så mycket bilder inpräntat i sig av fantastiska midsomrar med otroligt umgänge, fester, mat etc. Samtidigt kan en midsommar lika gärna vara en burk köpesill i närmsta park. Ligga på en filt i skuggan och läsa en bok. Känna hur sommarkänslan sakta börjar landa i kroppen. Gå hem och krypa upp i soffan och se en favoritfilm, kanske med hämtpizza och färska bär. Mobilen kan vi lämna i jackfickan i hallen, sociala medier brukar inte direkt hjälpa om man känner sig lite skör och ensam. Här är ett midsommarupplägg från Peppe Öhman som ni kan kopiera rakt av, och det går lika bra att göra själv eller med en kompis.
Med midsommar kommer också insikten om att snart har halva det här året gått. Jisses. Vad har jag uppnått, och vad vill jag uppnå? Varför känns det alltid som att jag springer efter något? Jag hoppas det kommer finnas tid för reflektion i sommar, och kanske till och med lite mer klarhet innan hösten.
Jag har de senaste veckorna kommit hem trött från jobbet, och smällt igen ytterdörren med en tung känsla i kroppen. Lagat frysta köttbullar med spagetti och ketchup, ätit monotont och med ett stumt uttryck över ansiktet, och sen slagit mig ned i soffan. Och där någonstans har känslan börjat vända. Balkongdörren är öppen och medan fåglarna kvittar sina berättelser till varandra har jag vandrat djupare och djupare in i Ulrika Flodin Furås universum, och min egen värld har fått mer färg igen ju mer jag läser. Denna underbara kvinna som har så mycket kunskap om naturen runt omkring oss.
Ångesten ger sakta vika när jag förvillar mig i hennes texter.
Hon beskriver själv boken som en upptäcktsresa över tid och rum, som undersöker människans relation till grönskan, trädgården och naturen.
Det kan väl inte bara vara jag som får hög puls av den här bildtexten?
Beskriver Tanto så fint, och dess otroliga historik. När jag köpte boken trodde jag att jag skulle använda den som ett uppslagsverk, och läsa utvalda delar då och då. Men jag sögs in från första sidan och läste den som en roman.
Otroliga illustrationer. Just den här väckte något barndomsminne inom mig som jag fortfarande inte kan placera helt.
Ulrika berättar med tålamod för oss moderna människor hur ursprungsbefolkning över världen tidigare brukat jorden i symbios med naturen.
Se så glad och lycklig man bli över den här boken! Går absolut inte att sammanfatta denna otroliga bok i ett blogginlägg, men nu har ni fått ett litet smakprov i alla fall. Jag köpte min på Gamla Stans bokhandel, men såg att den också finns på Akademibokhandeln. Buy now and thank me later!!
