Lilla livet

En stor del av att blogga (i alla fall för mig) är att tänka men det här kan ju inte någon tycka är intressant? Men jag har analyserat de bloggare som jag följer, och jag inser att det de skriver om tycker jag ofta är läsvärt! Även när de bara delar med sig av en liten del av sin vardag. Typ en väg de gillar att gå till jobbet, ett favoritte, en längre tanke de tänkt, en dröm de har och något som skaver.

Men titta det där blev ju faktiskt en bra lista, som bara föddes av mina fingrars dansande över tangenterna. Precis så som jag vill att det ska vara att skriva till er. Ska vi bara köra?

En väg du gillar att gå till jobbet?

Jag bor på Lilla Essingen och har mitt kontor på Bastugatan, vilket innebär att en sträcka på cirka 5 km i varje riktning ska avklaras varje dag. Det finns fler alternativ, men jag tar i princip alltid vägen via Skinnarviksberget, på grund av fantastisk utsikt och maximera grönskan i min pendling.

Ett favoritte?

Jag älskar te (men inte lika mycket som jag älskar kaffe). Assam med mjölk är otroligt gott, Sibyllans Tehandel har den bästa. Earl grey. En rökig Lapsang. Sen gillar jag att plocka mina egna örter på sommaren, torka de och använda som örtte under året. Du behöver ett svar nu? Assam.

En längre tanke du tänkt?

Just nu tänker jag mycket på livsstil. Hur jag vill leva. Hur jag kan få in mer natur i min vardag, även om jag vill bo mitt i stan. Människan utvecklades i naturen och djupt inom oss känner vi oss hemma där, mer så än i betongkolosser. Jag hoppas ni alla har upplevt det meditativa i en djup samhörighet som en promenad i skogen kan ge. Min längre tanke resulterade att jag ställde mig i kö till en kolonilott i Tantolunden, samt köpte hem ännu mer murgröna. De är så lättskötta och ger väldigt mycket grönska. Bara 49 kr per planta på Lidl nu!

En dröm du har?

Hehe, ja du – vart ska vi börja? Jag är en drömmare av RANG och har varit det så länge jag kan minnas. Att blunda och dagdrömma är seriöst ett av mina fritidsintressen, och har varit sen jag var barn. Men om jag bara får säga en dröm nu…. så är det att min bok ska bli utgiven < 3. Du mäktige förläggare som läser detta, hör av dig!

Något som skaver?

Hehe, ja du – vart ska vi börja (igen)? Kanske finns det en korrelation mellan att vara en drömmare och att ha något som skaver? Äsch vad vet jag. Men det finns absolut saker som skaver i mitt liv. Jag har känt mig lost på sistonde karriärsmässigt. Kan inte helt identifiera mig med vad jag gör. Och ännu värre så ser jag inget yrke som jag helt hade kunnat identifiera med. Och måste en stor del av ens identitet ligga i ens yrke? För mig är det nog ändå så.

Sen skaver fortfarande hela uppbrottet från E. När jag ligger och ska sova om kvällarna undrar jag om vi verkligen hade behövt hamna där vi hamnade.

Slutligen så skaver det att tiden går, och det blir ju extra tydligt nu när jag lever i Sverige och varje ny årstid med sina tydliga dofter för med sig en släng av minnen. Jag har så mycket jag vill förverkliga och så mycket liv att leva, och jag blir rädd för att tiden går för fort.

Tack för att ni hängde med hela vägen hit ♡

Och så kom de första dagarna i juni. Det här som vi som bor i Sverige längtat efter hela året? Och jag drog en lättnadens suck över att lägga maj bakom mig. Även om en del av majs problematik följde med in i juni, bland annat vinden som alla i Stockholm pratar om… Vi får se om det slutar blåsa i juli. Tyvärr följde värre problematik än så med, men vi struntar i det nu.

Mest har jag hängt i mina jobbkvarter längs Bastugatan mitt på Södermalm. Njutit av den fina utsikten från min arbetsplats.

Fyllt på med snacks från Lidl på Hornsgatan. Provade den här kombon för att mota den obligatoriska efter-lunch-koman.

En dag blev det grått och regningt ute, och plötsligt såg Stockholm ut så som jag kände mig på insidan.

Jag fann tröst i en ny lokal kaffebar. Lilla Espressobar på Hornsgatan. En espresso för 15 kr eller en cappuccino för 40 kr, man tackar.

Charmigt italienskt därinne, och inte så jäkla stockholms-perfekt. Mina ögon behöver såna här ställen.

Cappuccino to go, för att landa tillbaka i kontorsstolen igen. I höst ska en ung duktig författare börja sitta på samma kontor som mig, vi kan hoppas att hennes talang smittar av sig!

Älskar för övrigt när man ser de få hantverksaffärer som finns kvar. Stadsbilden blir hundra gånger mysigare med dessa små affärer där folk erbjuder sina skickliga kunskaper.

Och så kom solen tillbaka, och jag tog en liten paus utanför kontoret med Brämhults nya svar på Vitamin Well. Helt ok, men originalet är bättre!

Imorgon är det fredag och helgen börjar. Jag ska på dejt, på vernissage och på fest. Vad kan gå fel?

Vi hörs < 3

Idag ville jag prata lite om hälsa. Det är en gammal och lite sliten klyscha, men det är verkligen det viktigaste vi har. Alla som varit sjuka någon gång eller haft en anhörig som är sjuk, känner till den här sanningen. Den som är sjuk vill bara en sak – att bli frisk.

Om du söker på internet och sociala medier så svämmar det över av råd och instruktioner, många av de innefattar ett köp av någon typ av gadget som kommer göra ditt liv bättre. Jag har själv fastnat alltför många gånger i de där algoritmerna. Jag kämpar, som så många andra, mot den trötthet och letargiska känsla som vårt moderna samhälle kan ge. Dessutom mår jag inte toppen mentalt nu, efter mitt break up i maj. Vill egentligen bara ligga under täcket.

Jag tänkte att jag kunde lista 5 konkreta – och gratis – saker man kan göra i vardagen för att må bättre. Som jag har provat själv och faktiskt känt skillnaden av. Häng med!

1. Ha inte mobilen i sovrummet. Den undermedvetna delen av din hjärna registrerar så mycket mer än du tror. Jag köpte en väckarklocka från Claes Ohlson för 49 kr, den är tyst och ringer när den ska. Extra-tips är att alltid ha mobilen utanför ditt synfält, även när du läser, kollar på serier, arbetar eller umgås med folk. Jag brukar lägga en tröja eller bok på mobilen när jag har den nära mig, så jag inte ser den men såklart hör den när den vill mig något.
2. Läs en kvart varje kväll innan du somnar. Ja, du klarar det. Nej, en miljard intryck från telefonen är inte bra för din sömn. Det här har gjort otrolig skillnad för min sömn och således min pigghet och välmående under dagen.
3. 15 minuters promenad per dag. Ja, du läste rätt. 15 minuter räcker! Du behöver inte byta om till träningskläder, eller gå i supersnabb takt. Bara lulla runt i dina kvarter en kvart. Prova! Pengarna tillbaka om jag har fel.
4. Tänk snälla tankar om dig själv. När jag hörde talas om det här första gången, så tänkte jag att det där applicerar inte på mig, jag tänker inte elakt om mig själv. Men jösses, när man väl börjar registrera detta så inser man hur mycket skit man ger sig själv.
5. Plantera en sak. EN sak räcker. Det finns fröpåsar på ICA för 4 kronor, sen behöver du någon slags kruka och lite jord. Placera fröet i jorden. Watch it grow. Seriöst, det här ÄR en otrolig känsla, att få se något växa – även om det bara är en tapper ringblomma (som jag nu har på min balkong). Du behöver inte ha siktet på att bli självförsörjande på grönsaker. Det räcker med att planera ett litet frö till en blomma.

Ja, jag tänkte att vi kunde börja så! Som sagt, inga revolutionerande råd alls, men å andra sidan råd som faktiskt är görbara och går att ta till sig! Skriv ut och sätt upp på kylskåpet. Och kommentera gärna om ni har något annat tips som gjort skillnad för er < 3

Hej < 3

Varför känns det så mysigt att använda den retro-symbolen för hjärta? Det signalerar något sant, enkelt och rent. Tiden som var förut, innan man spenderade dyrbara minuter på att välja rätt emoji. Visst kan man sakna den tiden, och visst känns det som att vi gör en liten u-sväng från framtiden och inser mer och mer att mycket faktiskt var bättre innan vi använde våra mobiler till precis allt?

Tänkte vi kunde ta en liten update på vad som hänt sen sist. Jag är fortfarande i en process att eventuellt köpa en lägenhet vid Södra Station. Det känns såklart superspännande men också läskigt!

Jag spenderade söndagen i mina eventuellt nya kvarter. Bara några minuter från bostaden breder Tantoluden ut sig i all sin härlighet. Jag hittade ett litet gäng pensionärer som satt med sina stråkar i grönskan och spelade vackra svenska klassiker. Älskade Södermalm.

I lördags var jag och ett gäng kompisar på Mosebacke-terrassen och firade in sommaren. Det blåste friskt och vi beundrade Jas-planen som flög över Stockholm i formation. Senare tog jag mig vidare till Östermalm för att äta middag med en annan kompis på Trattoria Montanari – kanske Stockholms bästa italienare? Jag borde veta, som spenderat många år i Italien.

Jag har en ruggigt bra eller dålig (beror på hur man ser det) godisperiod nu. Enda jag vill snacksa efter maten är vanligt hederligt smågodis, som jag inte ätit på ett decennium säkert! Men det känns tryggt och säkert och gör det lättare att stå ut med att man numera ligger själv på soffan.

Min bror kom förbi mitt kontor häromdagen för att ta ett pressfoto jag behövde, och gud så svårt det var att posera på bild! Fick absolut ny respekt för alla influensers. Jag gillade denna, men i slutändan blev det en annan.

Det var nog allt för nu! Ha en fin. måndag < 3

Hej!!

Oj så pepp jag låter, jämfört med föregående inlägg. Men det är väl lite så det är att gå igenom en hjärtekross. Ibland får man faktiskt ny energi och känner att ALLT är möjligt.

Jag tittade på en lägenhet i helgen och nu är det det enda som ja kan tänka på. Ska man våga slå till? Den har en drömmig balkong i söderläge och ett träd precis utanför. Kan jag bli lycklig där? Ja, kanske det. Den ligger mitt på Södermalm, nära Södra Station. Vilket kanske inte är Södermalms vackraste område, men därav blir ju priset lite mer överkomligt också. Plus att det är så sjukt centralt och nära allt härligt Södermalm har att erbjuda. Någon som bor där och har input?

Bild från min nuvarande lägenhet, som absolut inte blir lätt att lämna i så fall, framför allt inte på sommaren när det känns som att man bor i ett träd.

Jag har tänkt lite på bloggens struktur. Vad sägs om en lite längre, mer ambitiös och genomarbetad text på måndagar, och sen mer life updates-inlägg kanske två-tre gånger per vecka. Kan det lira? Ni får jättegärna lämna kommentarer på vad ni vill läsa mer om! Att lämna en kommentar tar bara några minuter och det skulle verkligen hjälpa att veta vad ni tycker och tänker!

Stor kram ♡

En av sommarens första kvällar lämnar jag mobilen hemma och går ut och går. Det är så befriande att få existera i en värld där du varken har eller inte har hört av dig. Båda kan vara sanna, och utan min telefon har jag inte svaret.

Men jag skrev till dig häromdagen. Det gick inte att låta bli längre, jag hade försökt länge nog. Och du var precis som vanligt där på andra sidan linan. Hade varken blivit dödskär i en marockansk skönhet eller saknat mig så du knappt kunde andas: båda extremer hade levt i min hjärna och frossat på min livskraft. Utan det var bara precis du, varken mer eller mindre, och precis som jag hade lämnat dig några veckor tidigare.

Och medan naturen moffar sig och stoltserar med all sin prakt, kryper jag längre in under kepsens skärm, och hoppas att ingen ska titta åt mitt håll.

Jag har önskat en man tillbaka i mitt liv en gång förut. Har jag kraft nog att göra det igen?

Hej!

Ja ni, vart plockar man upp bollen efter den här tornadon av känslor. Det har varit svårt för mig att närma mig tangentbordet. Jag har ett ständigt fladdrande i bröstet och jag hör vartenda slag mitt hjärta slår, dånande i öronen. Det är väl det här som kallas ångest helt enkelt. Men vi kan väl se vad jag hittat på i den här lilla misären som maj månad varit.

Jag har cyklat fram och tillbaka till jobbet, och känt tacksamhet över vyerna från min dagliga jobbpendling. Här korsar jag Skinnarviksberget. Namnet härstammar från de skinnare (garvare) som höll till i området på 1600-talet. Skinnare är ett av världens äldsta yrken, och är alltså förädlingen av hudar och skinn till läder, som kan användas av människor. Nuförtiden görs detta med (giftigt) krom men den traditionella metoden kräver tillgång till vatten samt distans från människor på grund av lukten, vilket gjorde Skinnarviksberget perfekt i 1600-talets Stockholm. Helt ärligt så luktar det fortfarande illa i delar av parken, men vet ej om det är relaterat.

Jag har haft aptit som en elvaåring, så druckit massor av saft samt ätit snäll enkel mat som köttbullar, hamburgare och rostmackor.

På luncherna har jag gjort utflykter från mitt kontor, här en helt otroligt gullig vy i närheten av Ivar Los park. Vill förtydliga att det här inlägget ej är sponsrat av Stadshuset..

Men mest har jag suttit här, och försökt make sense av allt genom att gräva ned mig i jobb.

Vi hörs ♡

Jag tycker ändå att det är lustigt, att våren kom samma dag som vi gjorde slut. Diskrepansen mellan den starka känslan av förlust i bröstet när jag cyklade hem, och den påtagliga synen av pånyttfödelse som naturen uppvisade framför mina ögon gjorde på något sätt känslostormen komplett. 

Januari till mars var en vintersaga mellan oss, och mitt hjärta föll mer och mer för dig när vi lyste upp Södermalms gator under mörka nätter. Det var underbart att cykla bredvid dig längs Skeppsbron och skratta åt alla som uttryckte sin frustration bakom oss, att bli klappad till sömns oroliga nätter, att smälta bort i solen på din balkong en varm förmiddag, att få höra att mina bröst är som gjorda för biljard, att bli väckt ur djup sömn av försiktiga pussar, att få en hand i ryggen som skjutsade på i de branta backarna kring Slussen. Att sitta i en trång och högljudd bar och bilda ett eget universum där allt som existerar är mellan våra två ögonpar. Att ha som ambition att försöka kolla på en serie ihop, men gång på gång inte kunna avsluta våra samtal innan det är dags att sova. Att lära känna dina egenheter och veta att det där kommer jag säkerligen störa mig på vad det lider, men just nu är det det som gör dig till dig och jag kan inte få nog av det. Vetskapen att du känner samma för mig. Hålla dig i handen och släppa taget och veta att du faller bredvid mig genom mörkret mot det okända. 

Men april kom. Med sitt kalla blåa ljus och isande nordanvindar. Duvorna började befolka balkongerna, och du köpte en duvskrämma som du tejpade fast med silvertejp. Det här är bara en tillfällig lösning såklart, skrattade du, men jag visste att den där lösningen skulle vara kvar tills dess att duvorna lämnat till varmare breddgrader. Jag kände redan då att det saknades kraft hos dig, och det skrämde mig. Vi sågs mycket, och även om tiden vi faktiskt spenderade ihop var underbar, vred jag mig på natten över hur allting utvecklades. Efter all närhet, alla skratt, alla djupa samtal som varit mellan oss, varför ville inte du också skrika ut att jag var din och du var min? 

Det blev komplicerat för dig, allt gick för snabbt. Plötsligt lät det “jo visst är det mysigt att träffas, men..”, medan dina kramar om natten skvallrade om att det här är för evigt. Jag fick höra att du visst inte var redo för mig att träffa dina barn, när din son låg och sov i rummet bredvid och vi precis hade spenderat kvällen med honom. Jag vände ut och in på dina svar för att försöka förstå motsägelserna som radade upp sig, men i din trötta blick såg jag att du var lika förvirrad själv. 

Så jag klädde på mig alla varma kläder jag hade för att skydda mig mot vinden. Varje morgon drog jag på mig min rustning för att ännu en gång korsa Västerbron i iskall motvind. Det hjälpte inte, och jag kunde heller inte finna en lösning för att hindra att din tveksamhet skulle ge en isande känsla i min mage. 

Att hålla tillbaka. När man nyss tillåtit sig att känna igen. Det är svårt. Som att säga åt en vårblomma att sluta växa, efter en lång vinter. Men du kunde det, och jag försökte lära mig. Jag försökte så mycket och så hårt att när vi till slut gjorde slut, grät jag inte av sorg – jag grät av lättnad. Lättnad av att äntligen kunna ta av mig min mentala rustning och uttrycka det jag kände.    

När jag cyklade hem över Västerbron igen sent igår kväll efter att ha lämnat din lägenhet för sista gången, var jag tvungen att stanna mitt på bron. Solen hade gått ner för länge sen och bara ett ljusnande av horisonten glimmade i väster, ovanför mig var himlavalvet varmt mörkblått. Trots värken i bröstet så var det något annat som slog mig, och mina axlar började sakta sjunka och ett lugn infann sig när jag insåg vad som var annorlunda. Det hade slutat blåsa.  

Måndag morgon. Efter den vildaste festhelgen sen studenttiden. Kroppen känns idag, kan jag säga. Man är inte 25 längre. Samtidigt tycker jag faktiskt inte att jag har så mycket ålderskrämpor alls. Undrar när de börjar komma. Hoppas sent i livet.

En av mina nära vänners familj bjöd in till tvådagarsfest med influget liveband från kontinenten. Och det där livebandet var nog det bästa jag någonsin sett. Jag dansade tre timmar i sträck på fredagen och minst lika många på lördagen. Igår var jag …. slut som artist.

Men jag är inte slut som bloggar hoppas jag! I veckan blir det fullt ös igen, med jobb på dagtid och fullt upp i princip varje kväll. Sen siktar jag in mig på att få igång årets första dopp i helgen.

Vi hörs!

Vad roligt att ni är många som trillar in här. Jag vet inte riktigt vad det här rummet ska bli ännu, men jag planerar att öppna upp datorn och skriva från hjärtat till er så mycket jag kan, och så ser vi vart vi landar.

Egentligen hade det varit fint med någon slags presentation här. Men det känns så styltigt, och hur sammanfattar man egentligen sig själv? Men vi gör ett litet försök ändå tycker jag.

Jag är 37 år gammal, född och uppvuxen i Stockholm. De sista 15 åren har jag bott i princip över hela världen. Jag var banker i London och Paris, byggde ett hotell i öknen i Jordanien, investerade i fastigheter på Sicilien och där emellan har jag rest, sett och upplevt så mycket jag bara kunnat.

Det här var min första dag på den tredje och sista investmentbanken jag skulle jobba på, i London. Jag hade landat dagen innan från en tre månaders lång break och kom i princip direkt ifrån stranden och friheten. Var väl minst sagt tveksam till hur det här skulle gå! Sex månader senare hade jag hunnit flytta till Paris och även säga upp mig. En vecka efter min uppsägning satt jag på ett nattflyg till Almaty, Kazakstan. Men den historien tar vi en annan gång….

Här har jag samlat ihop sjöstjärnor på en strand i Australien. Jag och mitt ex köpte en bil som man kunde sova i och reste längs hela östkusten. Att sova i bil har faktiskt varit ett tema för de sista fem åren. Det kanske låter hemskt för vissa av er, men det har absolut en del fantastiska fördelar.

Här jobbas det på i öknen i Jordanien. Jag hjälpte till att bygga upp ett litet, genuint Bedouin-hotell mitt i öknen. Random? Ja, det får man väl säga. Men kul!

Här har jag precis korsat gränsen från Mongoliet och kommit in i Ryssland. Jag som, tro det eller ej, alltid haft en stark Sverigelängtan blev så glad när vi kom in i Ryssland för det påminde så mycket om Sverige! I ärlighetens namn är det ju dock vi som påminner om Ryssland, men, men… Minns att vi gick till ett bageri i en liten by och de sålde kanelbullar, wow.

Jag har fortfarande kvar min äventyrliga ådra, men sen september förra året försöker jag mig på att leva i Stockholm. Jag kände att jag ville vara närmre min familj, men även ha tryggheten av ett hem och hälsosamma vanor, och framför allt möjligheten att utveckla passioner. Skrivandet är en av de, men även teater. I höst är jag med i en pjäs som har premiär i slutet på november, det känns redan pirrigt! Jag har en väldigt liten roll, men det är något helt magiskt att vara del av en teatergrupp. Varje gång vi ses kommer man dit stressad och trött, och sakta landar man in i kroppen och leken och kommer sedan ut som en ny människa.

Vad fint om ni orkade hänga med hela vägen hit. Vi hörs snart igen ♡.