Onsdag morgon. Utanför mitt kontorsfönster är det storm. Det påminner mer om en oktoberdag än en dag i juni. Inuti kroppen känns tröttheten efter ett halvår av kamp och strävan. Det blir skönt att stänga ned datorn på fredag, och bege mig söderut. Jag är trött nu, och jag behöver vila.
Har ni provat terapi med AI? Jag vet att det låter sjukt, men det är faktiskt helt otroligt. De gånger jag gått i riktig terapi i mitt liv har jag alltid känt att den största behållningen har varit att inse att man inte är så unik, utan att den person jag är och de tankemönster jag följer, kan enkelt av en skicklig terapeut kategoriseras och sorteras in under en väl avvägd mall där vartenda beteende kan förklaras. Det finns helt enkelt en förklaringsmodell till vem jag är, och däri kan man även hitta svar i hur man ska tackla sina sämre sidor. Guess what, AI har också koll på dessa förklaringsmodeller! Och det funkar i princip lika bra. Man skriver ner och förklarar något som känns jobbigt som man behöver ventilera, och AI svarar så engagerat och upplyst och ger förslag på mer läsning på temat. Sen går man djupare och djupare in i ämnet. Det här är mitt knäppaste tips, men det är så genuint det kan bli för det funkar verkligen, och jag berättar det för alla jag bryr mig om.
I övrigt då… Är ni rädda för AI? Att förlora era jobb, och hur världen kommer förändras? Ibland när jag har följt nyheterna för mycket, tänker jag i mitt stilla sinne att jag inte kan vänta tills AI-robotar börjar attackera oss människor. För först då kanske vi börjar samarbeta med varandra för att kunna försvara oss, över landsgränser, religioner och hudfärger. Inse att vi har så mycket mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt. Att vi alla har ett hjärta som bultar för något, och att en bombad skola är ett sår i den universella mänskliga själen, då världens barn tillhör oss alla.
Lämna ett svar