Jag har de senaste veckorna kommit hem trött från jobbet, och smällt igen ytterdörren med en tung känsla i kroppen. Lagat frysta köttbullar med spagetti och ketchup, ätit monotont och med ett stumt uttryck över ansiktet, och sen slagit mig ned i soffan. Och där någonstans har känslan börjat vända. Balkongdörren är öppen och medan fåglarna kvittar sina berättelser till varandra har jag vandrat djupare och djupare in i Ulrika Flodin Furås universum, och min egen värld har fått mer färg igen ju mer jag läser. Denna underbara kvinna som har så mycket kunskap om naturen runt omkring oss.
Ångesten ger sakta vika när jag förvillar mig i hennes texter.
Hon beskriver själv boken som en upptäcktsresa över tid och rum, som undersöker människans relation till grönskan, trädgården och naturen.
Det kan väl inte bara vara jag som får hög puls av den här bildtexten?
Beskriver Tanto så fint, och dess otroliga historik. När jag köpte boken trodde jag att jag skulle använda den som ett uppslagsverk, och läsa utvalda delar då och då. Men jag sögs in från första sidan och läste den som en roman.
Otroliga illustrationer. Just den här väckte något barndomsminne inom mig som jag fortfarande inte kan placera helt.
Ulrika berättar med tålamod för oss moderna människor hur ursprungsbefolkning över världen tidigare brukat jorden i symbios med naturen.
Se så glad och lycklig man bli över den här boken! Går absolut inte att sammanfatta denna otroliga bok i ett blogginlägg, men nu har ni fått ett litet smakprov i alla fall. Jag köpte min på Gamla Stans bokhandel, men såg att den också finns på Akademibokhandeln. Buy now and thank me later!!
Lämna ett svar